Vi startar denna blogg med något gulligt tycker jag.

Premiären på denna blogg kommer att bli ett inlägg om vår senaste patient. Det är en liten gåsunge som hittades på en ö bredvid sin döda mor och syskon, och när de som fann den skulle åka därifrån så följde den efter. Och givetvis så kan man inte lämna denna lilla gås åt ödet och alla faror som finns ute i naturen. Förmodligen så går det inte att hitta någon fosterfamilj åt den eftersom de normala gåskullarna har ganska stora ungar redan, så den kommer att få växa upp hos oss och hönsen tills den blir självständig. Det enda problemet är att så små gäss blir väldigt präglade på det som finns i dess närhet, och i detta fall så är det människor. Så just nu befinner den sig i sin bur ängsligt pipande, men när man går dit så piper den bara lite förnöjt och vill att man ska vara nära.
Troligen så är det en liten Grågåsunge, men det kommer att visa sig om ett par veckor när fjädrarna börjar växa ut på den.

 Kan man bli så mycket gulligare?

 En spegel som sällskap är nästan nödvändigt till dessa flocklevande fåglar.